Jag tänker på filmen Det femte elementet när jag hör Thérèse Andersson, den där scenen när en blå rymdvarelse håller konsert. Jag gillar faktiskt låten bättre när jag hör den nu än förra gången.
Jag tycker fortfarande Suzzie Tappers låt är trist, även om den är äkta och innerlig och hon har Parkinson. Och innan jag blir halshuggen så vill jag säga att jag faktiskt gillade Suzzies Orkester på den tiden det begav sig. Men den här låten...nej, den är inget för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tävlingen heter trots allt inte "Hur bra jag var på 80-talet" eller "Titta vad jag kan göra trots ett handikapp". Somliga har inget hår, andra har för mycket, vissa har inte råd att köpa kläder som går ända ner och allt möjligt, men gör de dåligt ifårn sig för det?
Suzzies orkester må har gjort ett och annat som var bra då, men de var verkligen inte störst ens då, och det här är inte bra.
Jag gillar inte Olas låt och hans stil, men han är duktig. Suzzie Tapper har ingenting att komma med här, Parkinson eller inte.
Skicka en kommentar