Tävlingens ”det-kunde-ha-varit-en-musikal”-bidrag (hjältinnan filosoferar över livet). En ballad framförd av en riktig schlagerräv, komplett med kolsyreisen svävande över golvet. Men återigen, var är lyftet i melodin? Visst, det finns en refräng men det är ju helt jämntjockt låten igenom, även om man får medge att det är finstämt jämntjockt.
Hon ser riktigt tjusig ut också men jag fattar inte varför så många sångerskor envisas med att ha klänningar som är långa bak men korta framtill. Det vore så stilfullare med en hellång klänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar