Vi har skrikande, "sjungande" maniskt dansande barn här. Det är svårt att höra vad som sjungs, men omöjligt att höra det som sägs. Det är lite synd, för det är ganska roligt, mycket av det.
Frun hävdar att "det är en del av charmen" att inte höra. Ja, det är ju sant med musiken, men inte mellanhumorn.
lördag 5 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar