Nu är det dags igen!

Nytt år och ny festival och festivalbloggen är såklart taggad till tusen. Research har gjorts, artister har stalkats för att utröna formen och absolut inga medel har sparats för att vi under det oändiga antalet deltävlingar ska kunna leverera insatta inlägg och djupgående analyser.

Eller nja....vi vet i alla fall att första deltävlingen är ikväll! Efter att ha snabblyssnat på de lptarna som finns på Svt:s melodifestivalshemsida så är mitt omdöme hittills:
Try Again med Dilba
När jag tänker på Dilba så tänker jag på finstämda, lite melankoliska låtar men hennes bidrag är mer en electrodanslåt. Det kanske blir annorlunda med en scenshow till men jag tycker inte att låten passar henne. Hennes röst låter tunn och helt anonym och hela låten är rätt intetsägande den med. Lite tydligare vers och refräng hade inte skadat.

Me and My drum med Swingfly
Tänk så det kan bli här i livet. Black Eyed Peas skrev en låt som råkade bli en parodi på deras vanliga, enerverande låtar. Så råkade de träffa Swingfly som sa att de så himla gärna ville vara med i den svenska melodifestivalen men de hade ju ingen låt och eftersom Fergie och de andra kände sig lite generösa (och hade druckit en och annan paraplydrink) så gav de Swingfly låten.

Så måste det ju ha gått till.

Jaha, ni vill veta om det är bra? Nej, det är det inte. Men efterhängset som ett tuggummi som kletat fast på skon.

Something in Your Eyes med Jenny Silver
Varenda tidning har skrivit att den här låten är en skamlös Abba-ripoff. Och inget kan vara mer sant. Man hör knappt låten för man sitter och försöker sortera in melodislingorna i olika Abba-låtar. Men enligt förhandsuppgifter så ska numret vara snyggt med Carola-fläkt och allt så det kan kanske fungera.

On My Own med Jonas Mattson
Känner mig lite osäker men har för mig att Jonas kan vara webbjokern. Känner mig i så fall helt frågande till svenska folkets förkärlek för sån här bapaba-pop, komplett med visselinslag.

Oh My God med Le Kid
Ska det här vara tävlingens gay-flirtsbidrag i brist på BWO och Alcazar (eller är kanske Andreas Lundstedt och co med i en annan deltävling, har faktiskt inte riktigt koll)? Det kanske ska vara poppigt, bubbligt och sockersött men hela låten hade i så fall behövt skruvas upp tempomässigt. det är som att Le Kid strävar efter att vara Barbie men de blir bara...Sindy och knapp det.

Social Butterfly med Rasmus Viberg
Ett av livets mysterier måste vara varför det verkar vara obligatoriskt med ett balkan-popsbidrag i varje svensk melodifestival. Talar det till den svenska folksjälens undermedvetna? Eller är det bara så att Christer Björkman har en balkanfetish som måste tillfredställas?
Otroligt irriterande bidrag.

Desperados med Pernilla Andersson
Va, ett bidrag som är en riktig låt och inte en "melodifestivallåt"?!
Jag gillar det och hoppas på ett bra framträdande. Då tror jag faktiskt att Pernilla har en chans att komma åtminstone till andra chansen.

In The Club med Danny
Danny vill inte heller göra en traditionell melodifestivallåt. Han vill göra dansmusik och promota den i melodifestivalen. Och visst, fine för mig men det är ändå en ganska tjatig låt.